tisdag 28 oktober 2008

Tjejkvall, virus och vantan...

Tjejerna (dvs Niss, hennes syster Namz och Elani) kom over pa middag i lordags. Svenska kottbullar stod pa menyn tillsammans med min och Niss livsviktiga ’party platter’ bestaende av ost, oliver, soltorkade tomater, morotter, gurka, kex, marinerade champinjoner (till och med jag at en!!), aggplanta, dip och sakert nat mer jag redan glomt. Vattenmelon. Chips och godis. Till detta avnjots ett par glas gott vin inhandlat pa vingarden jag besokte utanfor Melbourne i augusti. Alldeles for mycket mat som ni sakert forstar, kottbullarna blev hur goda som helst, party plattern tog i princip slut och en lang paus behovdes innan det fanns plats for efterratt (glass med hemmagjord chokladsas gjort pa gradde och Mars....mmmm, gick nog upp 5kg totalt den kvallen!!). Vi spelade Guitar Hero och drack vodka drinkar. Partyhattar, plasthalsband och tomtebloss i form av blommor fanns ocksa forstas. En riktig tjejkvall med andra ord. Visste ni forresten att (iaf i Australien) ar medelaldern for tv-spels spelare 29ar. Det ar inte bara for fjortisar langre. Tur att jag fortafarande inte raknas som for gammal!!

Min dator har fatt virus! Ett riktigt otackt sadant. Har inte kunnat gora nagot alls i flera dar. Isabelle som jag jobbar med tyckte jag skulle ta med mig datorn in till jobbet sa support killarna har kunde kolla pa den, men icke sa nicke! Har ska ingen tro att froken Eva inte kan fixa sin dator sjalv inte. Sagt och gjort. Fixad och klar! Inget virus sa langt ogat kan na och jag ar glad igen. Sen att det tog mig till klockan ett pa natten och jag ar dodstrott idag det ar en helt annan historia...

André kommer tillbaka i mars…..vet ni hur lange det ar tills dess??? 136 dar for att vara exakt....

xox


Tjejkvall, party platter, kottbullsstekning och min nya tavla



måndag 20 oktober 2008

Mannen med stort M?

Mannen i mitt liv? Dromprinsen? The knight in shiny armour?

Ja.
Ja, ja, ja.

Kraschlandingen? Den kom som en brev pa posten nar tva veckor flugit sin kos snabbare an orkanen Omar och det var dags for André att aka hem igen.

Ska jag vara helt arlig vet jag inte riktigt vad jag ska saga. Jag har haft 2 riktigt bra veckor, André ar battre pa alla satt an jag forvantat mig, vi vara bada grymt ledsna nar han var tvungen aka igen, och det har aldrig vara lika trakigt att vara i Sydney som nu.

Bilder finns, men ar inte sa officiella sa jag vill lagga upp dem har. Hor av er om ni vill se dem sa skickar jag en lank.

Jag aterkommer nar jag forhoppningsvis hunnit samla mina tankar lite mer.

Kram,
Eva

söndag 12 oktober 2008

Tystnad rader...

Tystnaden beror pa att allt ar for bra for att vara sant. Jag kraschlandar nog snart och da far ni hora mer fran mig. Ville bara tala om att jag fortfarande lever.